Jaha då har det varit en fin dag ute men jag har roat mig inne idag, inte fel det heller för det kommer ju fina dagar fler denna helg. Imorgon bär det av ut till mamma och fira påsk och kanske min födelsedag.....jag bryr mig faktiskt inte längre......ser ingen anledning att fira det. Hade vart annorlunda om situationen var en annan men det är inte så nu så jag skiter i att fira. Ibland känns det som om jag, så att säga, är övervakad av vissa. En del verkar ju lägga ner mkt på att hitta mig när jag byter blogg. Varför? undrar jag för jag skriver om mitt liv för mina vänner och min egen skull. Inte för personer som försöker förstöra mitt och andras liv genom lögner. Att vara ärlig och säga sanningen försöker jag göra varje dag. Jag kan faktiskt garantera att det jag skriver här är sant. Varför ljuga när livet är svårt nog som det är. Bara en fråga de är..
Jag önskar att jag kommer att få det jag vill ha men jag kan bara önska och inte kräva. Livet fungerar inte så, fast det är vissa som tror att om man hotar med ngt så kommer personen ifråga att få det. Jag hotar int, jag lever mitt liv och önskar mig lycka och välgång. Kärlek och ömhet. Närhet och avskildhet. Ensamhet och tillsammanstid. Det är mycket jag önskar mig och jag hoppas att ngt av det jag får en dag när jag känner mig redo. Det är inte så farligt att leva ensam i Stockholm men ensamt ibland för jag saknar ngn att prata med när jag kommer hem från jobbet,att prata med när vi äter middag, att prata med när vi lägger oss. Det är den närheten jag saknar men jag älskar att vara ensam med. Konstigt kanske, men jag har varit en ensamvarg största delen av mitt li. Jg behöver egentid och det kan jag få här. Jag har min lägenhet där jag försöker skapa ett liv med mig själv och ngn.....! Jag kan bestämma själv vad jag vill göra på kvällarna men jag har fortfarande denna känsla att jag vill ha ngn nära. Visst, jag pratar i telefon dagligen med ett antal personer och det behöver jag för att känna att jag finns här för dem och de finns där för mig. Ni ska veta att hålla kontakten är svårt när man inte bor nära men jag försöker. En person får mig att må bra och känna mig älskad, en annan ringer och kan prata i 2 timmar om ingenting men det gör mig inget....=) en annan behöver dessa för att jag ska fungera. Jag har fått alldeles underbara arbetskamrater på förskolan i Solnaområdet och de är öppna och tar mig för den jag är. Jag behöver inte vara ngn annan än mig själv och det känns underbart. Tack alla ni.....
Love ya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar