Funderingar

Varför ska livet vara så svårt att förstå......det finns många varför men jag försöker att inte tänka så mycket. Kanske just därför jag mår som jag mår just nu. I fredags eller rättare sagt natten till lördag satt jag med en vän och diskuterade om jag var osäker........jag förstod inte riktigt vad han menade men till slut ramlade poletten ner. Jag lever fortfarande kvar i mitt gamla liv. Visst jag har gått vidare men jag vill fortfarande ha kontroll över en viss person. Den har jag nu fattat att jag inte kan ha. Jag har tagit bort vissa från facebook nu, blockerat alltså. Blockeringen får vara kvar resten av mitt liv för tar jag bort den kommer jag aldrig att kunna gå vidare. Jag måste släppa kontrollen, för jag vet att jag aldrig hade den kontrollen någonsin. Han gjorde mitt liv till ett helvete med alla sina kvinnor. Jag kan alltid ställa mig själv frågan.....varför var han tvungen att vara otrogen? Jag vet ju svaret men jag ville förut att han skulle förklara men det vet jag nu att allt är bara lögn som kommer ur hans mun. Han kan inte säga något sant ord.......han fick alltid till det att det var jag som var nojig. Vilket jävla praktexemplar han är.....och jag hittade ju han så, eller nej han hittade mig på nätet och upptäckte ju att jag var ett lätt offer. Men jag ska sluta se mig som ett offer . Jag är stark.....jag kommer att klara detta med. Han ska inte få mig att ge upp min frihet från han. Jag ska gå vidare i mitt liv......leva det som jag vill och inte lyssna allt för mycket på vad andra tycker att jag ska göra.
JAG KAN SJÄLV
Jag behöver mina vänner, min familj, mina arbetskamrater för att kunna leva, men framför allt behöver jag min frihet att kunna bestämma över mig själv.
JAG BEHÖVER INTE BARN FÖR ATT KÄNNA MIG HEL
Samhället är ju så uppbyggt att man ska vara gift och ha barn. Jag kommer aldrig att få några barn så mycket har jag förstått nu och fått besked av läkare. Jag kommer aldrig att få hålla den där lilla guldklimpen mot min kropp och känna den kärlek som är så speciell. Tårarna rinner nerför mina kinder men jag måste acceptera det nu. Jag kommer bara att må så mycket sämre om jag låter det fånga mina tankar. Det jobbigaste är ju när jag ser dessa mammaor gå med sina barnvagnar och le sådär som bara mammor gör. Varför skulle just jag som älskar barn inte kunna få några. Varför ska just jag vilja ha, nej nu jävlar orkar jag inte mer. Jag får ge min kärlek till de barn jag har på jobbet.
JAG BESTÄMMER ÖVER MITT LIV SJÄLV
Varför låter jag mig själv bli bestämd över av chefen, mamma och en del av mina vänner som tycker att jag ska göra ditt och jag ska göra datt. Om jag nu kan få en chans att få en tillsvidaretjänst som barnskötare......ska jag bara ge upp det för att någon tycker att jag ska vidareutbilda mig....? Låt mig bestämma själv om jag vill ta det jobbet...nu är det inte säkert att jag får det utan det är säkert en förskolelärare som får det men jag kan väl få ta chansen till det iallafall, eller?
Jag har ju gått 1 1/2 år på lärarutbildningen men jag har kommit fram till att jag inte har den där hjärnan till att lagra all information som jag får när jag läser en bok. Jag är bättre på att lära mig saker när jag får jobba. Jag vet inte varför jag inte kan memorera saker från böcker. Sen är jag så förbannad fortfarande på mina fd studiekamrater från Lärarhögskolan i Växjö. De sa praktiskt taget åt mig att hålla käften på seminarier. Jag bara berättade om mina erfarenheter som jag hade från att ha jobbet i yrket barnomsorgen ett visst antal år. Ni gjorde så att jag stängde in mig i mitt skaloch inte vågade öppna käften på lektionerna. Tack och lov för den mentorn jag hade. Hon märkte att jag vart tyst och tog mig åt sidan och frågade vad som hänt. Jag berättade allt och hon sa till mig att jag skulle lyssna på mig själv och inte på andra. Min erfarenhet var ju en tillgång och inte något jag skulle vara tyst med. Margaretha, tack för att du såg mig och fick mig att inse att jag skulle vara stolt över min erfarenhet. Det gjorde susen =)
JAG VILL KÄNNA NÄRHET
Jag vill att min känsla för kärlek ska komma tillbaka. Jag vågar inte riktigt släppa känslan att den jag är kär i ska svika mig, igen. De två innan dig gjorde mig så illa att förtroendet är skadat. Jag tror och sen tvekar jag. Jag ska träffa dig och jag hoppas innerst inne att det blir vi två. Men jag hoppas du förstår att jag tycker så mycket om dig att jag inget annat önskar. Ärlighet varar längst men jag är så rädd att jag ska få dig att försvinna ur mitt liv med min tvekan. Jag tror inte jag har visat dig denna sida som finns inuti mig.....stanna kvar är du snäll.
MINA VÄNNER
Jag kan räkna på en hand de väner som står mig närmast. C, M, A, M och A. En del av er har vart med på resan "Anneli hittar hem igen" från början. Ni betyder mycket för mig, men en sak jag inte förstår, varför ska ni berätta för mig hur jag ska leva mitt liv. Bara jag kan leva det, visst kom med ideer och förslag men säg inte till mig hur jag ska leva mitt liv. Det kan ni inte göra, det kan bara jag. En vän är ny i mitt liv. Jag tror du vet allt om mig, för jag kan slänga ur mig allt till dig och du lyssnar. Sen berättar du hur du upplever det jag sagt.......ger förslag och låter mig bestämma själv....tack för att du finns. Ni är alla mina vänner och jag värderar er högt i min värld.

Jag tror att jag fått ur mig allt nu..........
Jag hoppas bara att ...........jag vet inte, nej nu får det vara nog med tveksamheter. Jag har inte skrivit något av ovanstående för att vara elak utan för att allt måste ut. Tar ni illa upp är det inte mitt fel.......det är inte min mening, förstå mig rätt...!!!!!!!

JAG ÄLSKAR ER ALLA
JAG HATAR INGEN, jag bara inte förstår mig på en del, men jag tänker inte lägga ner mer energi på hat...ingen ide

Love ya