var jag nere i min djupa grop. Nu har jag lyckats ta mig upp en bit och känner mig inte alltför ensam längre. Visst är jag ensam hemma men vid just denna tid ligger ju folk och sover, så nu är avundsjukan inte så stor. Jag åker bergochdalbana nuförtiden ganska ofta. Jag vet vad det beror på och det tänker jag inte ta upp här.
Ena stunden glad och på topphumör, för att i nästa vara längst ner i gropen. Det behövs inte mkt för att jag ska hamna där. Ett ord, en tanke, en mening.......kan göra att jag faller.
Jag måste hitta något eller någon som jag kan prata med detta om. Inte en psykolog, jag vet ej dock vad........skriva av sig kanske, låta någon läsa det för att kunna prata om det. Jag skriver ju inte så mkt i den privata dagboken längre utan jag pratar mkt över nätet, inte med okända utan en vän som får höra mkt. Jag vet att ni mina vänner redan har hört denna skiva om och om igen. Jag är så djävla trött på den......men here goes;
- hur komma vidare till att fullt och helt lita på en person?
- Hur kunna gå vidare och glömma?
- varför ljuger folk?
- varför ska jag vara så in i skogen analyserande?
Det är väl lite granna av det som jag funderar över.........det som snurrar i min hjärna när jag inte mår bra. Igår mådde jag toppen och så även idag........fram till att helgen startade. Det är fredagen som är värst.........
Jag måste bara säga att jag är tacksam för mina vänner
Love ya
Bilden i bloggen är tagen av min vän Christer
En tråkig klycha men de är jhu sann.. Tide läker alla sår.
SvaraRaderaoch tyvärr finns de nog inga genvägar.
Du kommer hitta din trygghet de är jag säker på
Kraaam vännen.
Det är sant
SvaraRaderaTack för att du lyssnar
Kram
För att bygga vidare på klyschan - Det är så otroligt svårt att låta bli att pilla på sårskorpan medan såret läker. Det gör att såret blöder om och om igen och därmed tar lång tid att läka.
SvaraRaderaDet gäller alltså att hitta en taktik för att låta sårskorpan vara ifred.
Jag hoppas verkligen att du hittar din taktik!
Kram
Mia
Tack Mia, du är en klippa.
SvaraRaderaFör mig är det i alla fall så att när jag mår dåligt fysiskt så blir allt värre psykiskt...
SvaraRaderaSen är det trots allt ett sorgearbete du går igenom . Det får ta tid! Stressa inte, det ger sig... snart.
Jag skulle nog inte säga sorgearbete mer att jag ska gå vidare i mitt liv och känsloliv.
SvaraRadera